Carros blogg

Har precis kommit hem( ja kanske inte precis, vi har hunnit med en del äventyr, men det återkommer jag till lite senare) från avskedsmiddagen för mamma. Det var en mysig kväll med mamma, Anders, Linnea, Mange, Casper och jag förstås. God mat fick vi också, mamma hade gjort fläskfilé med hasselbackspotatis och vanlig brunsås. Den passade hur bra som helst till idag mamma, vad än andra säger, bara så du vet och så var det jättegott. Till efterrätt fick vi en fräch fruktsallad. Jag blev proppmätt, kunde inte ens äta upp all frukt jag tagit. Lite kaffe på det och sen var det dags att säga hejdå.

Det va jobbigt, men inte lika jobbigt som jag trodde det skulle vara. Kanske för att jag gått och förberett mig på det så länge. När pappa åkte kändes det otroligt tungt och jobbigt, men jag tror att det var för att jag då verkligen insåg att dem skulle åka. Nu har verkligheten liskom kommit ikapp en och jag har bearbetat det i några dagar sen pappa for. Jag ser det nu som något roligt ock spännande för dem, jag har aldrig önskat att dem inte skulle åka och det känns bra. Det är klart att det blir tungt och sorgligt att säga hejdå, men som sagt det är ju inte för alltid. Vi kommer inte att kunna ses eller höras lika ofta som vi gör idag men i december åker vi ju över till dem och fram tilldess så finns det ju en rad olika kommunikationssätt. Nu ska jag bli kompis med skype, det kan ju inte vara så svårt.

Men jag ska inte sticka under stolen med att jag kommer att toksakna dem. Förhoppningsvis vänjer man sig vid saknaden och den blir inte lika jobbig efter ett tag, men för ett tag framöver nu så räknar jag med att det kommer vara jobbigt. Jobbigt att inte bara kunna trycka på mamma i telefonboken och bara prata lite eller titta över på en fika. Jobbigt att inte bara kunna ringa till pappa för att få svar på en fråga om vad som helst. Jaja vi får ta dagarna som dem kommer helt enkelt, men det här kommer gå bra, bara lite tufft ibörjan på något nytt helt enkelt :)

Söta lilla mamma

(Coola?) lilla pappa.

Jag älskar er.

Så vad är det för äventyr Mange och jag har varit med om ikväll då? Jo när vi satt och pratade om vad vi skulle göra imorgon så kom vi fram till att vi inte riktigt visste. Haha inte helt olikt oss. Så vi bestämde oss för att dra iväg upp till Ljungdalen en dag tidigare. Tanken från början var att vi skulle åka på måndagsmorgonen för att jag ville skjutsa mamma till arlanda då. Men efter att ha tänkt på det ett tag så insåg jag att det var nog enklast att säga hejdå till henne här hemma och det tror jag att hon också tyckte. Så hon får ta taxi. :P Jaha tänker en del, Ljungdalen, vad ska ni göra där?  Mange och en kompis håller på att bygga en liten stuga där uppe, så nu ska vi "semestra" lite där i ett par dar eller kanske en vecka, beror lite på vad vi känner. Manges familj kommer även vara där och så ska det byggas lite på stugan, som faktiskt nästan är helt klar. Jag har bara sett den en gång och då var det bara ett skal, det ska bli kul att e hur det ser ut nu med golv, fönster, dörrar och så. Det ska inte bara byggas, det ska njuuuutas också har Mange sagt, vi får se vad det kan innebära. Fiske kanske? Vem vet. I alla fall så ska det bli skönt att komma iväg.

Men det är en hel del som ska med upp. Det är här äventyret börjar. Eftersom vi flyttade fram hela resan en dag blev det plötsligt en massa förberedelse som ligger lite efter. Så vi skulle ut och sätta på takboxen på bilen eftersom vi inte får plats med allt annars. takboxen sitterfast i garagetaket, Manges jobbbil står i garaget, våran bil står på uppfarten. Så flytta på bilen, få ut Manges jobbbil, ta ner takboxen, sätta på takboxen på bilen, in med Manges jobbbil i garaget, upp med bilen på uppfarten. Det var planen, hur svårt kan det vara? Att flytta vår bil från uppfarten var inte så svårt, att få ut Manges jobbil ur garaget visade sig vara svårare, batteriet var dött så den start inte. Jaja, inte så farligt det heller, bara att putta ut den ju och sen få den att starta i nedförsbacken. Jag med mina fin fina muskler puttar ut bilen ur garaget medan Mange rattar.

Allt går enligt planen och bilen går igång, Mange ska bara vända bilen och parkera den utanför oss, så han svänger upp på granens uppfart och får kärringstopp och bilen går inte igång igen. Suck. Bara till att springa dit och putta ut bilen i gatan igen, lättare sagt än gjort då grannens uppfart sluttar nedför mot huset. :( Mina muskler vart inte mycket för världen när jag skulle få denna lilla skåpbil uppför en liten liten backe. Haha. Byte av förare och jag sittandes halvt i bilen halvt stående utanför fick vi tillslut ut bilen på gatan. Mange tyckte det var mycket pinsamt. Haha, men ingen granne sa nåt, de tittade säkert ut på oss och garvade lite. Det bjuder vi på. :)

Sen gick allt enligt planen och takboxen sitter nu på bilen. Bilen ser liten ut under takboxen. Note to self: Nästa stora inköp: en kombi!

Ja sådär ja nu är takboxen på plats och vi är slut som artister, lite slapp i soffan och sen sova på det.

Imorgon far vi. Ska bli spännande och se hur Casper tacklar en heldag i bil :) Fun fun...