Amning

Alltså det här med amning. Jag blir tokig. Vill inget hellre än att amma. 
 
Varför är det ingen som pratar om hur svårt det är att få amningen att funka och hur mycket som faktiskt krävs av mamman ör att få det att funka. Överallt står det bara att man ska amma, alla kan amma, det är viktigt att amma osv. Kostråd för dig om ammar och goda råd till dig om ammar. Va fan först måste man ju få igång amningen! Nån som kan skriva en brochyr, avhandling eller bok om det? 
 
Med Casper funkade det inte pga olika anledningar. Jag hade väl inga höga förhoppningar om att det skulle funka med Oscar heller egentligen. Men så bara flöt det på de första dagarna och allt kändes så jävla bra. 
Sen så kom komplickation efter komplikation och jag är helt matt.
 
Först så trodde man att jag hade svamp i bröstvårtorna, vilket jag inte hade. men det gjorde fruktansvärt ont. mjölkstockningen var inge vidare den heller. Fick diagnos och råd från amningsmottagningen via telefon.
 
efter första besöket hos bvc visade det sig att lilla oscar gått ner mer i vikt. nu måste hans kurva vända. vi pratade om amningen och hur den funkade. jag berättade att jag hade ont och hon kollade på mina bröst. hon tyckte det såg ut som en inflammation i bröstet. blev det värre skulle jag ta kontakt med gyn akuten. men fortsätt amma om du vill få igång amningen. men hon sa också att orkade jag inte eller gjorde det för ont så finns det ersättning som vi kan ge. skönt med nån som säger så och inte bara att man ska amma för det är livsviktigt för bebisen.
Senare på dagen gjorde bröstet ondare så jag tog kontakt med gyn skuten, de tyckte jag skulle åka in. Så det vara bara till att ätta sig i bilen och åka till danderyds gynakut. det positiva var att det inte var nån kö, fick träffa läkare snabbt. De konstaterade att min sänka var lite förhöjd, att det mer såg ut som en inflammation än en infektion och då låter man kroppen ta hand om det skälv. Men skulle höra av mig om det blev värre. De tog också ett prov på bröstmjölken för att kolla att det inte var bakterier i den. Annars var rådet att fortsätta amma. 
 
Under helgen har jag mått ganska bra men det gör fortfarande ont i vänster bröst pga sår. Men de går väl över de också. Vi har kompletterat amningen med lite etsättning en gång om dagen. Idag var vi tillbaka till bvc för att kolla vikten. Visst han hade inte gått ner, men knappt gått upp nåt, från 3725 till 3755, 30g. Nu vet inte jag om det är mycket för en bebis att gå upp på tre dagar, men jag tycker det känns lite. 
Nu blir det till att komplettera med ersättning efter varje amningstillfälle och hoppas på att det blir bra. Han kommer ju gå upp i vikt men kommer amningen att sätta fart??
det som känns bra är i alla fall att jag vet att han får i sig nåt. 
 
Jag vet inte vad jag ska göra, varför kommer inte amningen igång, jag ammar och ammar och ammar, känns inte som att jag gör annat. Vill ju att det ska funka med amningen, men hur länge ska man hålla på och traggla, Nu efter enbart 13 dagar känner jag för att lägga ner amningen. Vet att jag borde hålla ut ett tag till, men det tar verkligen på psyket när det inte funkar och man gör allt man kan. Jag vill kunna ge min bebis den mat jag har och jag vill att den ska göra honom mät och belåten. Men det verkar tyvärr inte som att det funkar den här gången heller. 
 
Varför skrivs det så lite om detta, varför skrivs det bara om hur underbart amning är och hur bra den är. Får ju en att må ännu sämre när det inte funkar.
ädet är vad som rör dig i mitt huvud för tillfället, tänkte ni kanske ville veta :p
 
 
 
 

Hur var namnet

Ja vad har vi döpt gossen till kanske det är en del som frågar sig.
Vi hade två alternativ under graviditeten, ett som jag tyckte lite bättre om och ett som mange tyckte lite bättre om. Casper sa varken bu eller bä.

Så det fick ju helt enkelt bli så att vi var tvungna att se det lilla knytet innan vi visste vad han skulle heta. Med Casper var det redan från vecka 20 i magen spikat att han skulle heta Casper.

Så när han kom ut så kollade vi noga på honom och bestämde oss för att den lilla gossen skulle få heta Oscar.

Det är klurigt det där med namn tyker jag. Att vi ska bestämma vad lilla bebis ska heta och sen får han dras med det hela livet. Man vill ju heller inte ha ett namn som man blir retat för eller om rimmar på olämpliga saker. Fast det kanske man aldrig kommer ifrån. Sen vill man ju också att det ska passa med efternamnet och att ens initialer inte blir nåt konstigt. Ja mycket att tänka på helt enkelt.

Men nu vet ni vad lilla bebis heter, Oscar. Fast av någon konstig anledning så kallar vi honom för andra små smeknamn. Jag brukar kalla honom för Snuffe, Mange har lätt för att säga "den lille" jag med å andra sidan, Casper kallar honom för Lillebror. Kommer lilla Oscar bli förvirrad...eehhh jaaa.

Förlossningen

Ja jag skrev ju att jag skulle skriva om förlossningen senare. Nu är det senare tycker jag. Och dessutom känner jag att det är bästa att skriva medan det ligger relativt färskt i minnet.
jag skriver inte detta för att jag är missnöjd med förlossningen eller för att något gick fel. Jag skriver det mest för min egen skull, kul att ha det ner skrivet och sen såklart för er som är nyfikna.
 
så på tisdagen hängde jag med min lillebror Anders. Vi åkte och shoppade lite i barkarby och jakobsbergs centrum. Sen hämtade vi upp lilleman och åkte hem. Väntade på att Mange skulle komma hem så att Anders kunde hjälpa honom upp med kartongerna från det lilla rummet som blev lekrum upp på vinden. Vi tog även ner lite bebis saker, bland annat täcke, påslakan och lakan till vaggan och vagnen.
sen lagade vi raggmunk och åt middag. Mums.
 
Anders åkte hem och jag minns att det sista jag sa till honom var att det nog var lugnt ikväll, bebisen skulle inte komma nu. Anders var nämligen jour fram till den 18 för att ta casper om allt skulle dra igång. Detta var alltså den 16 april.
Mange och jag hängde lite i soffan och jag ville att vi skulle göra en gipsavjutning av magen, men Mange orkade inte. Vi bestämmde att vi skulle göra det imorgon istället. Vi gick och la oss.
 
kl 00.30 vaknar jag av att nått rinner längst benet på mig. Jag flyger upp och det kommer mer. Jag står vid sängkanten och tror att jag kissar på mig, men det går liksom inte att stoppa. Då går det upp för mig att det är vattnet som gått. Jag väcker Mange som spontant utbrister att han ju är trött. Haha.
men sen flyger han upp, som att det tog några sekunder för honom att också först vad som händer. 
Vi hade inte pakat nån bb-väska, så medan jag stod där och väntade på de första värkarna for Mange omkring i hela huset och pakar grejer som jag berättar att vi ska ha med. Efter en kvart kommer första värken, som en stark mensvärk. Ytterligare en kvart senare har de blivit lite starkare värkar. 
Så kl 01.00 ringer vi till bb stockholm. De vill att vi avvaktar lite till värkarna kommer mer regelbundet och har tilltagit ytterligare. Om de inte gör de ska vi höra av oss imorgon bitti igen. 
Vi börjar klocka värkarna och märker ganska snabbt att de kommer med 2-3 minuters mellanrum och håller i sig mellan 30-45 sekunder. Dessutom så mår jag galet illa och kräks.
så vid 02.00 ringer vi tillbaka och berättar vad som händer. De tycker att vi ska komma in då. 
 
Mange ringer Anders så han kan komma hit för att ta Casper, men han hade druckit lite å han ville inte köra (helt rätt) så Mange åkte och hämtade honom medan jag gjorde mig iordning för att åka till bb.
 
Innan vi åker tycker jag tydligen att det är viktigt att släcka lampor häroch där och har inte så värst brottom trots att värkarna kommer ganska tät. vi komer iväg till bb i alla fall och skrivs in där kl 02.50. Då har värkarna tilltagit ordentligt i styrka och jag har ont.
 
vi kommer in på förlossningsrummet och frågor ställs, jag kommer inte riktigt ihåg dem, mem jag måste ha svarat i allafall. Jag vet att jag under tiden vi pratade med sjuksköterskan tänkte att jag ville ha lustgas när värkarna kom. 
Sköterskan gick ut en sväng och säger att om det är något så är det bara att trycka på larmknappen. 
 
En värk kommer och så en till och då känner jag att kroppen bara vill krysta. Vi ringer på larmknappen och sköterskan kommer springande. Jag säger att jag vill krysta. 
Hon ser lite förvånad ut, och säger att då är det nog bäst att vi tar av oss lite kläder, byxorna tillexempel så bebisen kan komma ut. Haha, ja det vore ju bra.
 
under tiden måste hon ha ringt på barnmorskan för hon kommer in och undersöker mig snabbt och meddelar att jag är öppen 10cm. Sen går det väldigt snabbt tre eller fyra krystvärkar och så har jag en underbar bebis på magen. Klockan är då 03.15, alltså 25minuter efter att vi blivit inskriva. Galet! Både Mange och jag bara skrattar när vi förstår hur fort allting gick, barnmorskan och sjuksköterskan ser även de lite förvånade ut. Men allt gick bra, inget gick sönder och vår son mår bra. Tio fingrar tio tår, två armar, två ben, ett huvud och en snopp. Allt är bra. 
 
Ja sen klipper Mange navelsträngen, moderkakaan kommer ut och ALLT är klart kl 03.30, alltså tre timmar efter att vattnet gick hemma. Ett snabbt förlopp, jag är nöjd med min förlossning och det kändes bra att det gick så snabbt. Att jämföra denna med Caspers 11 timmars från att vattnet gick hemma till att han var ute, kan man inte riktigt göra. Två helt olika förlossningar
 
det sköna med denna förlossning var att jag inte var helt utmattad efteråt. Klart man var trött efter att inte ha sovit, men inte alls trött  i kroppen som jag var efter Caspers förlossning. Då kunde jag knappt gå efteråt, tror att jag gick som en tant i en vecka efter hans förlossning. 
 
Summan av kardemumman är alltså att det gick väldigt fort, allt gick bra, ingen smärtlindring alls, ingen träni gsvärk efteråt och jag tycker det var ganska bra att det gick så fort. Jag är nöjd med förlossningen helt enkelt. nöjd med personal som fanns dör när vi behövde dem. kan inget annat än att rekomendera BB-Stockholm för er som inte vet vart ni vill föda.
 
Har dock lekt lite med tanke på vad som skulle kunnat hända om vi åkte typ en kvart senare....
 
ett nyfött litet knyte