jaha, känns ju sådär va

Ja jag vet inte riktigt vart jag ska börja idag. Just nu känns det lite tugnt allting. Fast inte så tungt som jag trodde det skulle kännas faktiskt. Det är positivt. Men dagen har varit bra i alla fall.

Har precis kommit hem( ja kanske inte precis, vi har hunnit med en del äventyr, men det återkommer jag till lite senare) från avskedsmiddagen för mamma. Det var en mysig kväll med mamma, Anders, Linnea, Mange, Casper och jag förstås. God mat fick vi också, mamma hade gjort fläskfilé med hasselbackspotatis och vanlig brunsås. Den passade hur bra som helst till idag mamma, vad än andra säger, bara så du vet och så var det jättegott. Till efterrätt fick vi en fräch fruktsallad. Jag blev proppmätt, kunde inte ens äta upp all frukt jag tagit. Lite kaffe på det och sen var det dags att säga hejdå.
Det va jobbigt, men inte lika jobbigt som jag trodde det skulle vara. Kanske för att jag gått och förberett mig på det så länge. När pappa åkte kändes det otroligt tungt och jobbigt, men jag tror att det var för att jag då verkligen insåg att dem skulle åka. Nu har verkligheten liskom kommit ikapp en och jag har bearbetat det i några dagar sen pappa for. Jag ser det nu som något roligt ock spännande för dem, jag har aldrig önskat att dem inte skulle åka och det känns bra. Det är klart att det blir tungt och sorgligt att säga hejdå, men som sagt det är ju inte för alltid. Vi kommer inte att kunna ses eller höras lika ofta som vi gör idag men i december åker vi ju över till dem och fram tilldess så finns det ju en rad olika kommunikationssätt. Nu ska jag bli kompis med skype, det kan ju inte vara så svårt.
Men jag ska inte sticka under stolen med att jag kommer att toksakna dem. Förhoppningsvis vänjer man sig vid saknaden och den blir inte lika jobbig efter ett tag, men för ett tag framöver nu så räknar jag med att det kommer vara jobbigt. Jobbigt att inte bara kunna trycka på mamma i telefonboken och bara prata lite eller titta över på en fika. Jobbigt att inte bara kunna ringa till pappa för att få svar på en fråga om vad som helst. Jaja vi får ta dagarna som dem kommer helt enkelt, men det här kommer gå bra, bara lite tufft ibörjan på något nytt helt enkelt :)

Söta lilla mamma

(Coola?) lilla pappa.

Jag älskar er.

Så vad är det för äventyr Mange och jag har varit med om ikväll då? Jo när vi satt och pratade om vad vi skulle göra imorgon så kom vi fram till att vi inte riktigt visste. Haha inte helt olikt oss. Så vi bestämde oss för att dra iväg upp till Ljungdalen en dag tidigare. Tanken från början var att vi skulle åka på måndagsmorgonen för att jag ville skjutsa mamma till arlanda då. Men efter att ha tänkt på det ett tag så insåg jag att det var nog enklast att säga hejdå till henne här hemma och det tror jag att hon också tyckte. Så hon får ta taxi. :P Jaha tänker en del, Ljungdalen, vad ska ni göra där?  Mange och en kompis håller på att bygga en liten stuga där uppe, så nu ska vi "semestra" lite där i ett par dar eller kanske en vecka, beror lite på vad vi känner. Manges familj kommer även vara där och så ska det byggas lite på stugan, som faktiskt nästan är helt klar. Jag har bara sett den en gång och då var det bara ett skal, det ska bli kul att e hur det ser ut nu med golv, fönster, dörrar och så. Det ska inte bara byggas, det ska njuuuutas också har Mange sagt, vi får se vad det kan innebära. Fiske kanske? Vem vet. I alla fall så ska det bli skönt att komma iväg.

Men det är en hel del som ska med upp. Det är här äventyret börjar. Eftersom vi flyttade fram hela resan en dag blev det plötsligt en massa förberedelse som ligger lite efter. Så vi skulle ut och sätta på takboxen på bilen eftersom vi inte får plats med allt annars. takboxen sitterfast i garagetaket, Manges jobbbil står i garaget, våran bil står på uppfarten. Så flytta på bilen, få ut Manges jobbbil, ta ner takboxen, sätta på takboxen på bilen, in med Manges jobbbil i garaget, upp med bilen på uppfarten. Det var planen, hur svårt kan det vara? Att flytta vår bil från uppfarten var inte så svårt, att få ut Manges jobbil ur garaget visade sig vara svårare, batteriet var dött så den start inte. Jaja, inte så farligt det heller, bara att putta ut den ju och sen få den att starta i nedförsbacken. Jag med mina fin fina muskler puttar ut bilen ur garaget medan Mange rattar.
Allt går enligt planen och bilen går igång, Mange ska bara vända bilen och parkera den utanför oss, så han svänger upp på granens uppfart och får kärringstopp och bilen går inte igång igen. Suck. Bara till att springa dit och putta ut bilen i gatan igen, lättare sagt än gjort då grannens uppfart sluttar nedför mot huset. :( Mina muskler vart inte mycket för världen när jag skulle få denna lilla skåpbil uppför en liten liten backe. Haha. Byte av förare och jag sittandes halvt i bilen halvt stående utanför fick vi tillslut ut bilen på gatan. Mange tyckte det var mycket pinsamt. Haha, men ingen granne sa nåt, de tittade säkert ut på oss och garvade lite. Det bjuder vi på. :)
Sen gick allt enligt planen och takboxen sitter nu på bilen. Bilen ser liten ut under takboxen. Note to self: Nästa stora inköp: en kombi!


Ja sådär ja nu är takboxen på plats och vi är slut som artister, lite slapp i soffan och sen sova på det.
Imorgon far vi. Ska bli spännande och se hur Casper tacklar en heldag i bil :) Fun fun...

Carro

Klappar mig själv på axeln

Jag kanske är lite tjatig och ni kanske tycker att det är skittråkigt att läsa om min träning. Men jag känner mig så duktig och måste få skryta lite. Nu struntar jag i den svenka mentaliteten om att inte skryta om sig själv eller berömma sig själv. Whats that about liksom. Jaja...
Jag känner mig grymt duktig idag iaf. Upp i morse, lite tidigare än vanligt, eftersom vår kära son tyckte det var dags att stiga upp. Det visade han tydligt genom att sitta i sängen och skrika, inte ledset, och sen garva lite åt sig själv. Haha, sötnosen.

Så på med träningskläderna och cykla ner till grimsta. Efter att ha sprungit halvägs i min vanliga runda kände jag att jag nog orkade lite mer idag. Det var skönt i luften och benen verkade vara med på noterna. Så när jag kommit runt den vanliga rundan så plockade jag bara upp vattenflaskan ur cykelkorgen och fortsatte, dock i ett snabbt powerwalk tempo en halv runda till. Det kändes så bra när jag var klar, det blev tillslut en timmes träning totalt om man räknar med cykelturerna fram och tillbaka också. Det känndes bra att typ varva ner lite efter springrundan med en poerwalk, man höll fortfarande flåset uppe men i en aning lägre tempo. Nice nice, hoppas på samma typ av väder på söndag så jag orkar göra om det.

När jag kom hem från träningen läste jag på aftonbladet att två kvinnor blev nerstuckna av en man igårkväll i hässelby. VARFÖR! Jag blir så trött och ledsen när jag läser sånthär. Tydligen så var detta också helt oprovcerat. Vad är det för fel på folk egentligen. Nu vågar man sig snart inte ut utanför dörren. Hoppas att de båda kvinnorna klarar sig, enligt aftonbladet är den ena kvinnan i stabilt tillstånd och den andra hålls nedsövd efter operationen.

Nä nu blir det fredagsmys och en film, det blev ju ingen igår. Satt som en datanörd istället och försökte förstå mig på hur man designade bloggen. Men det gick tillslut, men lite hjälp från en sajt med förslag och vägledning i bloggdesign. Läskigt hur fort man glömmer saker. I gymnasiet så höll man ju faktsikt på med html-kod en del. Både i kurser i skolan och på lunarstorm, eller var det skunk kanske. Ja skunk var det nog. Då var man ju riktigt duktig och kunde göra en massa olika saker. Kanske inte så fint om man skulle se det nu eftersom det var lite fjortisvarning på det mesta, men men...jag kunde i alla fall.

Carro

Försäkringsdjungeln...

Dagen bara flög iväg. Ibland kan det också vara skönt, men nu tycker jag att tiden går så väldigt fort. Snart är ju Mange tillbaka på jobbet och jag och Casper återgår till vardagslunket. Det är iof inte så illa det heller, men det är underbart skönt att vara hemma hela familjen. Nu har vi ju hela augusti tillsammans också så jag ska inte klaga, inte än i alla fall :P
Så vad har hänt? Manges föräldrar kom på besök imorse, med bullar :) och så hade de varit och hämtat upp dopskeden han fick i doppresent, nu är det graverad och klar att använda. Oftast blir det ju att dopskedar bara ligger, så var det iaf med min. Men vad är vitsen då liksom, nu ligger den i bestiklådan och kommer förhoppningsvis att användas.

Sen bar det av mot familjen Hjortsten. Det var mysigt, lite fika och en fräch lunch. Vi blev bjudna på bagetter med massor av olika nyttiga pålägg. Varför har man aldrig tänkt på att göra det till lunch, gott och smidigt. Tack snälla Ida och Björn för lunchen, som sagt den var toppen. :D Det var inte bara lunchen som var bra, det är alltid trevligt att träffa dem. Vi måste bli bättre på att träffas lite oftare bara, känns som att det går evigheter emellan tillfällena.

Tyvärr var vi tvugna att dra oss därifrån efter vad som kännts som typ 10 minuter, men som egentligen var typ 3 timmar. Mange hade bokat in ett möte med försäkringskassan, de skulle komma hem till oss :O
Vi hade försökt att teckna en barnförsäkring för Casper igår via telefon, men det var helt omöjligt, dem proppsade på att skicka hem nån till oss som gick igenom allt. Säkert för att kolla att han såg frisk ut, det är iaf vad jag tror.
Men men...mötet gav inte så mycket, hon sa mest saker som vi redan visste om försäkringen, sen gjordes en "hälsokontroll" på Casper vilken innebar en massa frågor bara, som skulle kunnat ställts vi telefon. Nu är han iaf försäkrad. Hon försökte dock få oss att teckna fler försäkringar, men den gubben gick inte. Haha. Kan ju vara lite därför dem skickar ut folk också, lättare att få dem att teckan fler försäkringar på en gång.

Ja vad hände sen, Casper skulle vila en stund vilket resulterade i att hela familjen somnade. Det var skönt att få sig en liten tupplur sådär på eftrmiddagen. Nu kanske man orkar kolla på en film ikväll.  Eller så snyggar man till bloggen lite :)

Carrro