Friskt vågat, hälften vunnet?

Eller friskt vågat, foten paj.

Mange kom hem tidigare idag, hämtade Casper påvägen så jag slapp det.
Tänkte att jag istället skulle ge mig ut och springa. En lite längre runda idag, dels för att jag inte sprang igår för jag var alldeles för trött och dela för att jag kände att jag hade ork och vilja.

Så nästan hemma efter min längre runda så bara faller jag pladask. Nej inte för att det var halt. Jag vet faktiskt inte vad som hände, men jag tror att jag trampa snett. För när jag ska resa mig upp gör det jävulskt ont i höger fot. Kan inte stödja på den alls.

Tar fram mobilen och ringer Mange, det gör så ont så jag inte tror att jag kan ta mig den knappa kilometern hem.
Med gråten i rösten berättar jag att jag ramlat och att det gör ont.
Medan vi pratar då lättar smärtan lite och jag kan börja linka hemmåt.
Så Mange slapp packa in ungarna i bilen och hämta mig. Tror han var lite lättad.

Väl hemma tilltar smärtan igen och när jag synar mig själv ser jag även att jag slagit sönder min byxa och skrapat upp ett sår på vänster knä. Men det känns knappt i jämförelse med foten.

 

 

Nu sitter jag här med en troligtvis stukad fot och har galet ont. Samtidigt tycker jag lite synd om mig själv för att jag vet att jag inte kommer kunna springa på minst en vecka nu. Samt att mina byxor är sönder och jag måste köpa nya.

Jaja bara hoppas att det går över fort så jag kan fortsätta min träning.

 

Kommentera här: